ösigt
FlygS
Nu är nedräkningen helt slut och vi bor numera i Linköping på malmslätt och har lämnat Karlberg för denna gången. Pluggintensiteten stiger och om en vecka har vi prov i alla delämnen inom PPL. Får vi se hur det går.
I veckan ska vi bada våra iso-ställ och säkerställa att de inte läcker och nästa vecka ska vi börja flyga!
Dagen till ära fyller jag år och det blir tårtbjudning ikväll, men först ska vi krossa helikopternissarna i innebandy!
God Jul & Gott Nytt År

Åäääå flygplan
Nu är det bara 2 veckor kvar innan jullov för kadetterna i den 218 qrzn, det hela avslutas med bland annat mezzdans i helgen och lill-jul nästa vecka. En tenta har vi kvar också, och fystester. Sköjj. Nu är det bara 58 dagar kvar till flytten till malmen.


Påse är det nya sten.
Sjuk, LL2 och 119 dagar kvar
I skolan har vi börjat med ledarskap och lärande: kurs nr 2 och just nu är alla andra ute på KUBEN (jobbig övning) som jag inte kan medverka på pga sjukdom. Känns tråkigt att inte kunna delta, även om det är en jobbig övning så är det något som de andra kommer snacka om senare, skratta åt saker som hänt, fått nya erfarenheter osv.
På den ljusa sidan ska vi snart köra igång med PPL-teori. Det kommer bli jävligt roligt att börja plugga på det vi verkligen har nytta av och inom en snart framtid flyger vi ner till Ljungbyhed för att börja. Vi har även fått en inbjudan från flygskolan för ett så kallat "motivationspass" i sk60, äntligen! Om någon har missat så finns nu en ny blogg jag varmt rekomenderar som författas av våran äldrekurs på flygskolan: http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenpilot/


FJS
Efter den något hårda landningen ville jag bara upp igen och två timmar senare körde vi hopp 2, då fick jag 720 graders snodd som jag fick sparka mig ur och eftersom vinden vid landningen var noll fick jag hela fallskärmen över mig. Intrasslat som ett garnnystan trasslade jag mig ut och sprang till hoppavdelningen.
Efter hoppen fick vi 4 som är nishade mot transport flyga med extra i cockpit och lastutrymme när dom fällde hoppare på 4000 meter. Jävligt fett. Dom körde en ordentlig vänstergunga på ca 1000 meter där dom drog några G så jag som stod bakom styrman fick sätta mig på golvet.
Vet ni vad ABS är? x 9
Wir wollen keine Elche in den Weg unserer Reise. Jutte.
Parasail





Ssol
-

jag tror jag slipar mina vapen, när ingen ser

Reflect
Vinderbal




Arvidsjaur
Efter förberedelser som träning på skidor och massa fippel med matriell måndag till onsdag gick vi ut i fält på torsdagen och var ute till tisdag natt veckan efter. Övningen präglades av förläggningstjänst med tält 12, skjutningar, massa skidor och kyla. På söndagen mitt i övningen fyllde jag år och min härliga pluton ställde upp på två led linje och sjöng för mig och Olsen som fyllde tidigare i veckan. Det var en av dagens två positiva saker, den andra var att jag på kvällen fick se norrsken för första gången, coolt!
På morgonen innan vårt planerade isvaksbad var det ungefär -33 grader celcius vilket fick de säkerhetsansvariga att ställa in det på grund av myckat stor risk för köldskador, det var vi glada för. Samma dag var det dags för ensamdygn, sova på en säng av snö och granris. Jag trodde inte att jag skulle sova mycket eftersom jag hatar att frysa men några timmar fick jag trots allt. Bästa tipset är att ta sitt kök, koka snö till varmt vatten, hälla i sin fältflaska och ta den med sig i sovsäcken.
Så nu är man vinterutbildad. Övningens låt var ironiskt nog ´Ingen Soldat´ som jag och Henning sjöng på under skidmarscher och då och då :)
HÄR och HÄR kan ni läsa lite mer och se bilder från övningen:
Nu är jag hemma i Falköping och verkligeheten över helgen och nästa helg blir det vinterbal på Thess Hwita Lustslott.
Kontarseter!
Nypa sig i armen?
Jag vaknade imorse och hade precis haft en såndär kristallklar dröm, där man kommer ihåg allt, som man nästan längtar tillbaka till. Jag vet att 1000 ord inte kan beskriva bilder men jag ska försöka återge den så gott jag kan, och så kanske någon kan ge sig på ett försök att tyda den :) Och som alla vet kan drömmar vara rätt sjuka så var inte för snabba med att dömma!
Jag var färdig med utbildningen och var på mission i något varmt land långt borta. Besättningen skulle flyga hem den enorma C-17 hem till Sverige och jag skulle spaka. Lasten var napalm(?), någon hade tydligen sagt att det var fullständigt förbjudet att använda i missionen. Jag gick över sanden mot den jättelika maskinen, fullt utrustad med hela kittet, syrgasmasken på och det stora svarta visiret nere. Musik från typ The Rock eller Gladiator hörs i från campen, coolt som fan. Av någon anledning är inte besättningen med, jag är helt själv. Stiger in i cockpit och hela planet är tomt, förutom platsen i cockpit längst fram till höger, där sitter en väldigt snygg tjej. (Ja jag vet det är sjukt men döm inte!). Hon är nästan robotlik, stel, och kollar rakt fram. Ingen utrustning på sig förutom flygoverallen.
Jag sätter mig till vänster, kopplar in syrgasen och radion. Allt är klart, napalmen är lastad. Jag startar maskinen och taxar ut på banan, drar på gas och släpper alla bromsar, banan var obehagligt kort men vi kom upp i luften. Nu flyger vi plötsligt över ett jungelområde, liknande amazonas. Då börjar röda lampor blinka i cockpit och det tjuter i öronen, har lokalbefolkningen luftvärn? På något sätt får jag veta att de är utrustade med HAWK-systemet som luftvärnet i Sverige har, fan vad konstigt. Kul att få en sån i kärran med fullt av napalm i dess enorma mage. Vi har flera robotar efter oss och jag fäller alla facklor och remsor jag har och det ser precis lika coolt ut som om man söker på "C-17 flares" på google. Alla robotar missar och tar facklorna istället, haha där fick dom. Vi är tillbaka över öken, de skjuter flera robotar, AAHH inga motmedel kvar. Paniken slår till och jag hamnar långt ner i stresskonen, det är kört. Tjejen som sitter till höger vrider på huvudet mot mig, fortfarande robotlikt, nästan som "åt vänster..... Se!". Hon säger två ord: "Remember this!". Det är en kvinnas röst men på något lustigt sätt kommer jag att tänka på Bruce Willis "Yippie ka yeah motherfucker" eller Schwartzneggers "Hasta la vista, Baby!".
Hon sträcker sig fram mot en rätt stor röd knapp i mitten på panelen, och trycker. det skakar till, och blir tyst. Jag känner på mig att något extraordinärt kommer ske så jag håller mig i lite extra i spak och gasreglage. Plötsligt har jag G-byxor på mig, som blåses upp. Sen, ett otroligt tryck i ryggen, det man ser ut genom rutorna blir som streck, precis som i Star Wars när falken går upp i Hyperspace när alla stjärnor blir streck bakåt. En fruktansvärd acceleration, det ekar i huvudet "magen, rumpan, benen, andas, magen, rumpan, benen, andas...! Inte G-Lock nu, måste hålla kontrollen över denna hastighet annars är det kört. Jag kollar ner mot den digitala hastighetsmätaren, över mach 3, det är fan inte möjligt, inte denna skapelse, det är som en SR-71!! Jag försöker lyfta högerarmen men den är för tung i dessa belastningar. Plötsligt saktar vi ner, rejält. Vi är över Jönköping, jag ser vättern, shit vad fort det gick hit! Jag styr mot Falköping(?) varför vet jag inte. Vädret är strålande, säkert någon gång i juni-juli. Jag landar på Falköpings flygplats, den banan är kort så jag får använda skivbromsarna på alla 12 hjulen och lyckas precis. Vi står stilla, helt tyst. Tjejen reser sig ur stolen, mindre robotlik nu, mer mänsklig. Hon ler och säger ytterligare två ord: "Ya´ remembered?" på riktig texas-amerikanska och går mot lastutrymmet som nu är tomt(?) Jag försöker fråga hur hon gjorde, men masken tar allt ljud. Jag försöker förtvivlat få av den men den sitter fast. Hon öppnar den stora lastluckan, går ut i solen och försvinner. Jag står förbryllad kvar...
Jag vaknar.
God Jul och Gott Nytt År

Christmas lights

Men tills dess är det mycket som händer. Innan vår julledighet är slut ska vi lämnat in en hemtenta i ledarskap och lärande, jag har än så länge skrivit noll ord på den, gött. Sen vecka 3 när vi kommer tillbaka ska vi till Arvidsjaur för vinterutbildning, operation frysa så satans. Då får våra norrlandsjägare glänsa lite :)
Live by a higher code
Tiden på skolan rullar på, Vi har just avslutat våran grundkurs i lufttaktik med en tenta modell svår men förhoppningsvis visar betyget på G när vi får tillbaka den. I veckan kom min familj upp hit till Stockholm för att fira mammas 50-årsdag med en vistelse i huvudstaden och se musikalen "we will rock you". Mycket bra musikal som jag rekomenderar alla att se, en tolkning av Queens bästa låtar med en huvudperson som sjöng så satans bra. Jag träffade även Max och hans pappa som var i stan eftersom han gjorde andra testdagen för pilot. Han gick vidare vilket var jävligt kul att höra och jag hoppas verkligen att han kommer in, sjukt kul skulle det vara. Tyvärr missade jag hans match men grattis till vinsten! :)
Helgen bestod av helgtjänst ute i skogen på HvSS får repetition av skyddsvakt och på söndagen lite stridsövningar. Det var kallt och man fick vibbar från slutövningen som vi hade för liite mer än ett år sedan, tält 12 for the win! Faktum är att det är ju snart ett år sedan muck (4 dec). Att jag skulle vara där jag är idag kunde jag aldrig tro då, det var bara en önskan, ett mål långt borta. Jag kom att tänka på det idag, hur det kunde ha varit om det inte gick som det gick. Fy fan. Jag har sagt det förut men jag är så tacksam över att jag har fått chansen. Jag vet att denna blogg inte är speciellt välbesökt men om någon läser som känner sig sugen att söka men som inte riktigt tror att det kommer att gå hela vägen, lägg brevet med ansökan i brevlådan för det är något av det bästa jag gjort.
OCH! Syrran har tagit körkort!! Grattis till dig. Men satan nu kommer jag aldrig få låna en bil hemma igen..
Vi har även fått reda på att för oss fyra på transport blir det två som ska flyga TP-84 Hercules och två som ska flyga C17 Globemaster. Den senare en amerikans maskin (det är herkan med i och för sig) som är ett riktigt as. På bild här under.

C-130, C-17, ASC, VIP ?
Innan middagen idag presenterade några herrar från flygvapnet, till våran förvåning skall tilläggas, placeringen om hur det är tänkt. Placeringen var redan innan vi kom till Karlberg klar, men Försvarsmakten trodde att FHS hade givit oss den informationen och FHS trodde att Försvarsmakten hade gjort det. Nej. Men nu fick vi veta.
Jag ska bli transportpilot.
Till en början var jag väldigt besviken, kan inte säga annat. Min målbild som jag hade byggt upp reserades och byttes till en annan. Jag var sur när jag gick till gymmet men var mindre sur när jag gick därifrån. Det handlar om ett rent lyxproblem. "Pest eller kolera åt fel håll" som en av piloterna sa efteråt. Det känns fortfarande lite konstigt, nu har gruppen delats, från 12 till 8 stridspiloter och 4 transport. Kan inget annat än att grattulera de 8 som fick det dom ville. Min syn på saken från nu är ändå positiv. Jag får alla civila certifikat, jag kommer med högsta sannolikhet få göra utlandstjänst, jag får betydligt fler flygtimmar och jag kommer kanske att få flyga kungen :)
En bild bjuder jag på också, från sisådär 4-års åldern, just för att symbolisera denna dag. Jag sitter och tittar på en Hercules som startar vid en flyguppvisning.

´|´|´´:´ ´|´|:| |:ee|: |.||:
Vi har inlett en ny kurs här på skolan, Taktik Luft. Massor att läsa men mycket mer intressant än föregående kursen. En stridspilot från F21 som lärare har vi också. Kanon. Annars rullar allt på, mycket träning och mycket läsa. Imorgon har vi nattorientering och mellan 5e & 6e pluton bildas ett toppat lag, mitt spenztombud måste tro att jag är en jävel på att orientera eller så har han fått kaffekokaren i huvudet men där tycker han att jag ska vara med i alla fall. Jag ska göra mitt bästa med ficklampan i högsta amerikanska hastighet.
Jag och Halebop [Hääjlbåpp] eller [Hallebopp] (Hultberg) gymmade skiten ur oss idag också, blir svårt att lyfta pennan imorgon. Bjuder på en bild från mezzdansen i lördags, jag och Walle kör efterfest någonstanns i slottet.

Minns mig
När du står ensam kvar, och sträcker dig, för att nå
och det inte går att nå
eftersom du är längst ner
När du är ute och reser
och du gärna hade haft någon att prata med
när du ännu en gång står längst bak
När du är ute i kylan, dina spår försvinner
och du har svårt att hitta rätt
svårt att hitta i mörkret
När du är längst upp
och solen lyser dig i ögonen
då du har kommit först, och segrat
När du är full av energi
och du har slutat falla
där uppe bland molnen
När snön smälter och det blir grönt
och du går längre än vad du behöver
du är där vi var en gång
När det känns som att ingenting förändras
och solen är påväg ner
när du är i en annan värld
När du varit överallt
och provat precis allt
och du plötsligt inte orkar mer
minns mig
När dagarna blir varma
eller när snön faller
spelar ingen roll
du finns kvar här
Det spelar ingen roll
du finns alltid kvar här
2462 Km/h
Halva oktober är redan förbi. Inledningen är på Karlberg har bara susat förbi. 2 tentor har vi haft än så länge och jag har bara tappat 0,5 poäng på dom, det känns bra. Det har hänt mycket annat också, flygvapeninspektören har varit och pratat med oss piloter, luftstridsledare och luftbevakare om utbildning och yrke.
Igår var Löjtnant Jonas Björk här och pratade om livet som stridspilot på F17 Kallinge. Ni som har sett "Stridspiloterna" på kanal 5 vet kanske vem jag pratar om. I alla fall, riktigt intresant och äntligen lite nyttig information för oss piloter som är dom enda som inte fått information ifrån VFU-skolorna.
Det verkar som att beskedet om vilka 4 av oss 12 som ska flyga Hercules kommer att ges efter vårat år på malmen. Alltså om jättelång tid. Försvarsmakten och ovishet kompleterar varandra perfekt ännu en gång.

Hela nästa vecka har vi uppsatsskrivning för att lämna in den på fredagen, ämnet och frågeställningen är fortfarande ovisa, det får vi på måndag, skönt att inte tänka på det i helgen.
Imorgon återstår bara ett ynka seminarie och sen ska jag susa hemmåt Falköping. Riktigt skönt att få komma hem nu, det var en månad sedan trots allt.
Annars leker livet här på Karlberg. Föreläsningar varvat med en stor portion träning och då och då samkväm i mässen :) Nästa mäzzdans sker den 23 okt, mumma.
