Krig är som hockey, nästan...
I veckan har vi haft kompaniövning med STA vilket är StridsTräningsAnläggning. Det är några officerare från skövde faktiskt som ger oss simulatorvästar med GPS-enheter på, sen på kvällarna efter varje dags strid har man en genomgång och får se hur; kompaniet, alla plutonerna och till och med alla grupper strider och rör sig på en stor karta. Det lärde man sig mycket på trots att alla hatar dom där jävla västarna som bara är i vägen.
Det var en ganska tuff vecka, vi fick i och för sig sova på logementen vilket var skönt även om det inte blev så många timmar, men vi hade inte tid med lunch varken tisdag eller onsdag. då åt man vid frukost kl 06:00 och käkde nästa gång vi 19:00. Vi hade laserutrustning på oss och det utgick en b-styrka (fiende) ur kompaniet som aktivt stred emot oss hela tiden, ocg våran uppgift var att döda honom.
Varför är krig som hockey? Jo jag satt och tänkte på det när jag satt i vagnen mitt i ett stridsmoment. Man har på sig en jävla massa utrustning men istället för att du har axelskydd, benskydd, hockeybyxor och armbågsskydd har man uniform, stridsväst, knäskydd, magasin, handgranater, p-skott osv..
Och istället för en klubba som skjuter farliga puckar har du ett vapen som skjuter dödliga kulor.
Och precis som att backarna har sin uppgift att försvara har anfallarna i uppgift att göra mål, likväl har man olika uppgifter i striden, gruppchefen leder, kulspruteskytten lägger mattor med bly, granatgeväret skjuter stora granater som gör ont på fienden (precis som perfekta tacklingar) och skarpskyttarna är finlirarna som med precission plockar ut viktiga soldater på den motsatta sidan. Plutonchefen är som en coach som leder sina fyra grupper som coachen leder sina fyra femmor i hockeyn.
Och man sitter där i vagnen och väntar på att komma fram till sitt anfallsmål precis som man sitter i båset och väntar på att få hoppa ut på isen. Och så fort man kommit ut ur vagnen så är det högsta hastighet och det börjar smälla direkt, precis som hockey! Sen kommer kanske en pluton och byter av din uppgift då du ska omgruppera och då får man komma in i vagnen och pusta lite, som i båset.
Och man är minst sagt en precis lika dålig förlorare som på isen.
Sen finns det ju en del olikheter också, du får ju inte utvisning i krig och du dör förhoppningsvis inte i hockey...
Det var en ganska tuff vecka, vi fick i och för sig sova på logementen vilket var skönt även om det inte blev så många timmar, men vi hade inte tid med lunch varken tisdag eller onsdag. då åt man vid frukost kl 06:00 och käkde nästa gång vi 19:00. Vi hade laserutrustning på oss och det utgick en b-styrka (fiende) ur kompaniet som aktivt stred emot oss hela tiden, ocg våran uppgift var att döda honom.
Varför är krig som hockey? Jo jag satt och tänkte på det när jag satt i vagnen mitt i ett stridsmoment. Man har på sig en jävla massa utrustning men istället för att du har axelskydd, benskydd, hockeybyxor och armbågsskydd har man uniform, stridsväst, knäskydd, magasin, handgranater, p-skott osv..
Och istället för en klubba som skjuter farliga puckar har du ett vapen som skjuter dödliga kulor.
Och precis som att backarna har sin uppgift att försvara har anfallarna i uppgift att göra mål, likväl har man olika uppgifter i striden, gruppchefen leder, kulspruteskytten lägger mattor med bly, granatgeväret skjuter stora granater som gör ont på fienden (precis som perfekta tacklingar) och skarpskyttarna är finlirarna som med precission plockar ut viktiga soldater på den motsatta sidan. Plutonchefen är som en coach som leder sina fyra grupper som coachen leder sina fyra femmor i hockeyn.
Och man sitter där i vagnen och väntar på att komma fram till sitt anfallsmål precis som man sitter i båset och väntar på att få hoppa ut på isen. Och så fort man kommit ut ur vagnen så är det högsta hastighet och det börjar smälla direkt, precis som hockey! Sen kommer kanske en pluton och byter av din uppgift då du ska omgruppera och då får man komma in i vagnen och pusta lite, som i båset.
Och man är minst sagt en precis lika dålig förlorare som på isen.
Sen finns det ju en del olikheter också, du får ju inte utvisning i krig och du dör förhoppningsvis inte i hockey...
Operation Stockholm II
Om operation Stockholm ett var en film, slutade den i djup tragik och deprission, men det kom en uppföljare. Om den första filmen var en thriller så var uppföljaren en mörk rysare, med den skillnaden att slutet i dom båda filmerna skiljer sig åt. Den andra filmen skulle heta, "Operation Stockholm II: Åter till Bäckomberga"...
Befälen försökte mörka att vi skulle ut på "operation sthlm två" på måndagen vecka 41 men det hade nog inte undgått någon då Lt Blomqvist inte är den bästa på att ljuga. Så återigen hade vi laddat hela morgonen med att trycka i oss så mycket frukost som möjligt och extra mat vi köpt.
Så runt klockan 11 gick bussen från H-plattan efter visitation på våra prylar så vi inte hade med något vi inte fick. För er som vet åkte vi till Kalhäll, vilket inte alls är långt utan det är fortfarande väldigt långt kvar in till Stockholm. Efter ordergivning fick vi mat, som bestod av 2 måltidsförpackningar modell grönpåse, på hela gruppen...
Sen började vi gå, långt. Vi gick ända till bromma, via olika utgångspunkter på kartan. Efter att inte ha ätit på hela dagen fick vi en loka på burk och en apelsin på gruppen, gott med en niondels apelsin och en klunk bubbelvatten..
Dagen slutade som förra gången på det nedlagda mentalsjukhuset Bäckomberga. Vi sov med plutonen väldigt utspridd med tanke på vad som hände sist, men fick ett rum per stridspar. Jag, Svensson och Leung sov i samma rum efterssom vi var udda antal i gruppen. Efter att jag och Svensson varit på postpass till klockan 00:00 och vi somnat om blev jag och Leung väckta av Lt Eriksson. "Ta av jackan, på med kängorna, sätt i tandskydd, lägg ifrån er knivar, ta med vapen och följ med mig!" Det fick han repetera ett antal gånger till mig innan det gick in i huvudet. Upp två våningar och sen lade vi ifrån oss vapnen. "Inga slag eller sparkar mot huvudet, han ska ligga på rygg" IN MED ER!
Löjtnanten sliter upp en dörr och jag och Leung springer in. Där inne flyger Fänrik Wilson på oss med en stor jävla "redman-dräkt" (Jättestor skyddsdräkt). Efter ca en minuts fight och Leungs arbåge mitt i mitt ansikte får vi ner han och övningen avbryts. Sen efter det hinner jag och Leung inte somna om utan vi får marschfärdiga kl 04:00. Då har man en halvtimme på sig.
Efter att vi fyllt upp ammo började vi gå i oktobernatten, den kalla jävla oktobernatten. Alla var komiga. Tyvärr avbröt Backman övningen här med en trasig fot. Vi gick nästan in till centrum i Stockholm. Vi satte oss i en lite skogsglänta mitt bland alla hus, gjorde oss anfallsberedda på ett stort hus där vi skulle ta förta våningsplanet med några ur Stormpi som fiender. Det blev ett långt genomförande och jag blev skadad, skott i armen. Det värsta var att se våra fiender sitta ock käka utanför efter att övningen var slut. Vi fick en måltid till per grupp så nu hade vi fått toltalt 3. Sen började vi gå igen, å fy fan vad vi gick den här jävla operationen.
Vi gick på kungsholmen, i kista, runt omkring och hit och dit och sen till ett annat ställe. Sen klockan 18:00 gick vi ner i tunnlarna, dom där (här skulle det stå jätttttemånga svordommar) tunnlarna. Vi tänkte innan att hemliga underjordiska tunnlar under Stockholm är väl lite coolt? NEJ, det är inte coolt någonstanns, det är en av dom mest derprimerande saker jag utsatt mig för. Trött med smärtor överallt gick vi i 6 timmar i tunnlarna som såg precis likadana ut hela tiden, och mörkt var det också.
Lite innan tolv kom vi fram till Kaknästornet och gärdet. Där skulle vi sova från 00:15 till 03:15, i regnet! Den natten var allt annat än kul, inte kul alls. Där tänkte man enbart på den där jävla bågen, på mat, på värme, på en säng, på fmiljen och på Stina.
Klockan 03:45 gick vi igen, gick och gick. Till Karlaplan och till tunnelbanan. Vi åkte tunnelbana och Lt Eriksson tyckte att jag var ett åskmoln. Det var jag. Vi åkte till Telefonplan. Och den här dagen hände det 2 saker som var mycket sjuka. Ni kan alldrig gissa vad vi gjorde när vi gått en bit ifrån tunnelbanastationen på telefonplan. Hela plutonen dansade LINEDANCE med riktiga intruktörer klockan 06:00. VAAAA?!?! VAFAN är det här?? Några trodde att det var en slags avslutning på operationen, men efter en timmes dans skulle vi vidare. Helt sjukt. Heeeelt sjukt.
Sen hände väll något som var snäppet sjukare. Vi skulle "vila för vad som komma skulle" i en liten träddunge mitt inne bland bostadshus. Hederström ser efter kanske en timme vi varit där en polisbil som kör på ett konstigt sätt och försöker vara dold. Ut kommer en polis och skriker "DU DÄR KOM HIT!" till Hederström. Vid det här laget hade vi tagit på oss värmejackor och vissa hade balaklavor ("rånarluvor") på huvudet för värmens skull. Hederström tog sin ak5 som låg på backen och började gå. Polisen drar sin pistol och siktar rakt på max och skriker "LÄGG NER VAPNET!!!" Hederström slänger ner vapnet och sträcker händerna i luften och går dit. Det visade sig att en civilist hade ringt polisen och sagt att "Det är konstiga män med automatvapen i skogen" och det gjorde ju inte saken bättre att vi ligger 300 meter ifrån G4S-kontoret som alla nu vet rånades med helikopter för ett tag sedan och att polisen tabbade sig där. Sen körde det fram två piketbussar med piketpoliser med MP5or. HELT STÖRT!!
Vi ringde med våran "nödtelefon" som vi fått av befälen om något skulle gå snett när dom inte är där och dom kom dit och förklarade. Polisen berttäde att om inte Hederström skulle sett dom skulle piketpoliserna stormat skogen, och med tanke på att vi skulle "vila för vad som komma skulle" hade vi kunnat tro att dom var "övnings-fiender" och agerat krigsmässigt och då kunde lika gärna många av oss dött på riktigt.
Det vi egentligen skulle vila för var en reppelering ner från 38 meters klippvägg vid slussen senare på dagen, det gick bra. Efter det gick vi till Gustav Adolfs kyrka och där klockan 18:00 på onsdagskvällen var det slut. UNDERBAAAAART!!!!!!!! Det var en liten cermoni och vi fick våran båge och soldatprovs-märke. Sen fick vi vänta en timme på bussen och åka hem.
Förra operation sthlm fick dom 3 måltider på 2 soldater under 3 dagar.
Vi fick 3 måltider på 9 soldater under 3 dagar. Det är inte mycket.
Vi gick runt 8 mil. Det är skönt att det är över. Andra grupp är den bästa gruppen :)
Befälen försökte mörka att vi skulle ut på "operation sthlm två" på måndagen vecka 41 men det hade nog inte undgått någon då Lt Blomqvist inte är den bästa på att ljuga. Så återigen hade vi laddat hela morgonen med att trycka i oss så mycket frukost som möjligt och extra mat vi köpt.
Så runt klockan 11 gick bussen från H-plattan efter visitation på våra prylar så vi inte hade med något vi inte fick. För er som vet åkte vi till Kalhäll, vilket inte alls är långt utan det är fortfarande väldigt långt kvar in till Stockholm. Efter ordergivning fick vi mat, som bestod av 2 måltidsförpackningar modell grönpåse, på hela gruppen...
Sen började vi gå, långt. Vi gick ända till bromma, via olika utgångspunkter på kartan. Efter att inte ha ätit på hela dagen fick vi en loka på burk och en apelsin på gruppen, gott med en niondels apelsin och en klunk bubbelvatten..
Dagen slutade som förra gången på det nedlagda mentalsjukhuset Bäckomberga. Vi sov med plutonen väldigt utspridd med tanke på vad som hände sist, men fick ett rum per stridspar. Jag, Svensson och Leung sov i samma rum efterssom vi var udda antal i gruppen. Efter att jag och Svensson varit på postpass till klockan 00:00 och vi somnat om blev jag och Leung väckta av Lt Eriksson. "Ta av jackan, på med kängorna, sätt i tandskydd, lägg ifrån er knivar, ta med vapen och följ med mig!" Det fick han repetera ett antal gånger till mig innan det gick in i huvudet. Upp två våningar och sen lade vi ifrån oss vapnen. "Inga slag eller sparkar mot huvudet, han ska ligga på rygg" IN MED ER!
Löjtnanten sliter upp en dörr och jag och Leung springer in. Där inne flyger Fänrik Wilson på oss med en stor jävla "redman-dräkt" (Jättestor skyddsdräkt). Efter ca en minuts fight och Leungs arbåge mitt i mitt ansikte får vi ner han och övningen avbryts. Sen efter det hinner jag och Leung inte somna om utan vi får marschfärdiga kl 04:00. Då har man en halvtimme på sig.
Efter att vi fyllt upp ammo började vi gå i oktobernatten, den kalla jävla oktobernatten. Alla var komiga. Tyvärr avbröt Backman övningen här med en trasig fot. Vi gick nästan in till centrum i Stockholm. Vi satte oss i en lite skogsglänta mitt bland alla hus, gjorde oss anfallsberedda på ett stort hus där vi skulle ta förta våningsplanet med några ur Stormpi som fiender. Det blev ett långt genomförande och jag blev skadad, skott i armen. Det värsta var att se våra fiender sitta ock käka utanför efter att övningen var slut. Vi fick en måltid till per grupp så nu hade vi fått toltalt 3. Sen började vi gå igen, å fy fan vad vi gick den här jävla operationen.
Vi gick på kungsholmen, i kista, runt omkring och hit och dit och sen till ett annat ställe. Sen klockan 18:00 gick vi ner i tunnlarna, dom där (här skulle det stå jätttttemånga svordommar) tunnlarna. Vi tänkte innan att hemliga underjordiska tunnlar under Stockholm är väl lite coolt? NEJ, det är inte coolt någonstanns, det är en av dom mest derprimerande saker jag utsatt mig för. Trött med smärtor överallt gick vi i 6 timmar i tunnlarna som såg precis likadana ut hela tiden, och mörkt var det också.
Lite innan tolv kom vi fram till Kaknästornet och gärdet. Där skulle vi sova från 00:15 till 03:15, i regnet! Den natten var allt annat än kul, inte kul alls. Där tänkte man enbart på den där jävla bågen, på mat, på värme, på en säng, på fmiljen och på Stina.
Klockan 03:45 gick vi igen, gick och gick. Till Karlaplan och till tunnelbanan. Vi åkte tunnelbana och Lt Eriksson tyckte att jag var ett åskmoln. Det var jag. Vi åkte till Telefonplan. Och den här dagen hände det 2 saker som var mycket sjuka. Ni kan alldrig gissa vad vi gjorde när vi gått en bit ifrån tunnelbanastationen på telefonplan. Hela plutonen dansade LINEDANCE med riktiga intruktörer klockan 06:00. VAAAA?!?! VAFAN är det här?? Några trodde att det var en slags avslutning på operationen, men efter en timmes dans skulle vi vidare. Helt sjukt. Heeeelt sjukt.
Sen hände väll något som var snäppet sjukare. Vi skulle "vila för vad som komma skulle" i en liten träddunge mitt inne bland bostadshus. Hederström ser efter kanske en timme vi varit där en polisbil som kör på ett konstigt sätt och försöker vara dold. Ut kommer en polis och skriker "DU DÄR KOM HIT!" till Hederström. Vid det här laget hade vi tagit på oss värmejackor och vissa hade balaklavor ("rånarluvor") på huvudet för värmens skull. Hederström tog sin ak5 som låg på backen och började gå. Polisen drar sin pistol och siktar rakt på max och skriker "LÄGG NER VAPNET!!!" Hederström slänger ner vapnet och sträcker händerna i luften och går dit. Det visade sig att en civilist hade ringt polisen och sagt att "Det är konstiga män med automatvapen i skogen" och det gjorde ju inte saken bättre att vi ligger 300 meter ifrån G4S-kontoret som alla nu vet rånades med helikopter för ett tag sedan och att polisen tabbade sig där. Sen körde det fram två piketbussar med piketpoliser med MP5or. HELT STÖRT!!
Vi ringde med våran "nödtelefon" som vi fått av befälen om något skulle gå snett när dom inte är där och dom kom dit och förklarade. Polisen berttäde att om inte Hederström skulle sett dom skulle piketpoliserna stormat skogen, och med tanke på att vi skulle "vila för vad som komma skulle" hade vi kunnat tro att dom var "övnings-fiender" och agerat krigsmässigt och då kunde lika gärna många av oss dött på riktigt.
Det vi egentligen skulle vila för var en reppelering ner från 38 meters klippvägg vid slussen senare på dagen, det gick bra. Efter det gick vi till Gustav Adolfs kyrka och där klockan 18:00 på onsdagskvällen var det slut. UNDERBAAAAART!!!!!!!! Det var en liten cermoni och vi fick våran båge och soldatprovs-märke. Sen fick vi vänta en timme på bussen och åka hem.
Förra operation sthlm fick dom 3 måltider på 2 soldater under 3 dagar.
Vi fick 3 måltider på 9 soldater under 3 dagar. Det är inte mycket.
Vi gick runt 8 mil. Det är skönt att det är över. Andra grupp är den bästa gruppen :)
Äntligen
